djupvik.se

Djupvik – en lång historia

Den norra Kolmårdsstranden är sedan gammalt känd för sina många stenåldersboplatser. I sluttningen norr om Djupvik från Östanå ner till Majblommans f.d. barnkoloni har man funnit spår av boplatser från flera olika tidsperioder – de äldsta högst upp. När strandlinjen flyttades nedåt från ca 50 m över dagens havsnivå vid Östanå för ca 6000 år sedan till ca 25 m vid Majblomman på grund av landhöjningen flyttades boplatserna också nedåt. Boplatserna längst ner är från den yngre delen av stenåldern för 4000 år sedan. Men långt innan dess bodde det människor i dessa trakter. Vid en arkeologisk inventering 1993 fann arkeologerna spår av elva boplatser i skyddade vikar längs Nävsjöns västra sida. Dessa ligger på nivån 70 m.ö.h. Då var detta område en ytterskärgård och boplatserna tros vara 9000 år gamla.

Omkring 2000 f. Kr tycks stenåldersmänniskorna ha lämnat Kolmården. Det kan bero på att de då började livnära sig på jordbruk istället för på jakt och fiske. Man fann då bättre mark för jordbruk på Vikbolandet som då hade ”stigit ur havet”.

Kolmården tycks ha varit mycket glesbefolkat under brons- och järnåldern. Det finns dock en grav på Västra Djupviksholmen från järnåldern. Under medeltiden började Vikbolandsgårdarna att utnyttja de vattenfall som fanns i Kolmården för att mala säd och så småningom även såga virke. Namnet Djupvik finns omnämnd i den äldsta medeltida urkund vi känner till från Kvarsebo. Det är ett brev skrivet på Stensö den 30 juli 1359. I detta kungör Holmger Torkelsson att han som morgongåva givit sin hustru ett antal egendomar bl.a. ”ena quärn ii Dyupowiik .. ii Hosaby sokn ii Östkinda härädhe” d.v.s. en kvarn i Djupvik .. i Husby socken i Östkinds härad. Kvarsebo hörde till Östra Husby socken fram till 1615. Upplysningen är intressant eftersom det visar att Djupviksån utnyttjats tidigt som kraftkälla till mjöl- och sågkvarn.

För ett par år sedan upptäcktes rester av en kopparhytta vid Djupviksån några hundra norr om gården. Den bör ha brukats någon gång under perioden 1350 – 1600 då kopparhyttor var vanliga i Tunaberg. Förmodligen har kopparmalmen fraktats på båt från Koppartorp till hyttan vid Djupvik. Här har vattenkraften använts till blåsbälgarna och kol hämtats från de närbelägna skogarna.

Som gård torde Djupvik ha bildats i början av 1500-talet. Gården omnämns nämligen i de första jordeböckerna från den tiden som stubbegods, vilket var en benämning för gårdar med nybruten mark. Det är troligt att de gränser som än idag i stort finns för ”byn” Djupvik då drogs upp.

Som många andra gårdar i dessa trakter har gården varit ”arv och eget” d.v.s ägts av kungahuset.

I Gustav Vasas registratur finns Djupvik noterat vid två tillfällen. I november 1542 befann sig Gustav Vasa i Bråviken. Anledningen var troligen att Dackefejden då var i ett mycket kritiskt skede och Gustav Vasa höll på att förlora makten över Småland och Östergötland. Ett brev ”Till allmogen i Tjust om upproret och skatterna” är daterat Bråviken den 4 november. Den 6 november låg han vid Djupvik och skrev bl.a. ett brev till Axel Eriksson Bjelke om olaga sommargästning.

Den 26 mars 1549 befinner sig Gustav Vasa i Kungsör och skriver ett brev till Henrik Petersson angående fyra sågkvarnar vid Kolmården bl.a. Kvarsebo och Djupvik. Han skriver ”.. och den fjärde ligger vid Djupvik där uppå ännu icke byggt uppå så att du vinnlägger dig att lathe i sommer byggie och förbättra samma sågqwarn up och seden aldeles lathe holle dem vidt macht…”.

Ett udda ägobyte av Djupvik inträffade i slutet av 1500-talet. Palne Eriksson Rosenstråle narrade då till sig en kvarn vid Svintuna från kronan med hjälp av hemmagjorda dokument. Andra dokument visade dock klart att kvarnen var kronans gods så han fick återlämna den. Hans gode vän kung Johan III gottgjorde honom då genom att ge honom Djupvik genom ett brev den 23 januari 1582.

Gården kom i nuvarande släkts ägo redan under 1600-talet. År 1695 ritades den första kartan över Djupvik. Det är en mycket vacker och detaljerad karta som ger oss en god bild av hur det då såg ut här:

Man kan på kartan se att det då endast fanns en gård och den låg där nuvarande Åstugan ligger. De gulmarkerade fälten var detta år åkermark som var uppodlad medan de gråmarkerade låg i träda. Året därpå skiftade man så att den uppodlade marken fick ligga i träda. Man var helt beroende av stora ängsmarker för att klara vinterfoder till djuren. Mängden gödsel från djuren var avgörande för hur stor åkermark man kunde ha - ”Äng är åkers moder”. Vi känner igen namnen – nr 10 är Storängen och nr 11 Lillängen. Notvarpen är också markerade på kartan.

Under 1600-talet fanns två sågkvarnar vid Djupviksån. Dessa raserades dock av en häftig flod år 1700. En av dem återuppbyggdes år 1760 och drevs till den 9 december 1856 då den åter raserades av vattenflödet. Den reparerades inte men man kan fortfarande se stenmurar från denna vid åfåran öster om Sågarebacken.

Vid mitten av 1800-talet byggdes en mjölkvarn vid Djupviksån intill gården. Den är sedan länge riven.

Förbättrade odlingsmetoder gjorde att allt fler kunde livnära sig på gården. Genom arvsskiften uppstod tre gårdar som alla låg väster om ån i en byliknande samling nära Åstugan. Det blev alltmer opraktiskt att bruka jorden tillsammans. Därför genomfördes ett laga skifte år 1859 då gården delades upp på tre gårdar – Djupvik, Mellangården och Västergården. Gårdarna skulle ligga på egen mark. Därför flyttades åtminstone Mellangårdens boningshus från ”byn” till det nuvarande läget. Det är okänt om Västergården flyttades eller byggdes nytt i det nuvarande läget. Den nuvarande mangårdsbygganden på Djupvik byggdes år 1865 men flygeln är äldre och låg här sedan tidigare.

Under 1920- och 30-talet drevs pensionatsrörelse på gården. Från slutet av 1800-talet och till 1947 fanns det ångbåtsförbindelse till Norrköping där båten lade till bland annat vid Djupviks brygga.

M/S Barbro angör Djupviks brygga. Foto: Ågmo.

Nuvarande ägarfamiljen övertog gården 1976.

Copyright © 2009, djupvik.se. All rights reserved.
All texts & photo on this site are the property of djupvik.se and may only be used for promoting programs operated by djupvik.se



		Djupvik – en lång historia Den norra Kolmårdsstranden är sedan gammalt känd för sina många stenåldersboplatser. I sluttningen norr om Djupvik från Östanå ner till Majblommans f.d. barnkoloni har man funnit spår av boplatser från flera olika tidsperioder – de äldsta högst upp. När strandlinjen flyttades nedåt från ca 50 m över dagens havsnivå vid Östanå för ca 6000 år sedan till ca 25 m vid Majblomman på grund av landhöjningen flyttades boplatserna också nedåt. Boplatserna längst ner är från den yngre delen av stenåldern för 4000 år sedan. Men långt innan dess bodde det människor i dessa trakter. Vid en arkeologisk inventering 1993 fann arkeologerna spår av elva boplatser i skyddade vikar längs Nävsjöns västra sida. Dessa ligger på nivån 70 m.ö.h. Då var detta område en ytterskärgård och boplatserna tros vara 9000 år gamla. Omkring 2000 f. Kr tycks stenåldersmänniskorna ha lämnat Kolmården. Det kan bero på att de då började livnära sig på jordbruk istället för på jakt och fiske. Man fann då bättre mark för jordbruk på Vikbolandet som då hade ”stigit ur havet”. Kolmården tycks ha varit mycket glesbefolkat under brons- och järnåldern. Det finns dock en grav på Västra Djupviksholmen från järnåldern. Under medeltiden började Vikbolandsgårdarna att utnyttja de vattenfall som fanns i Kolmården för att mala säd och så småningom även såga virke. Namnet Djupvik finns omnämnd i den äldsta medeltida urkund vi känner till från Kvarsebo. Det är ett brev skrivet på Stensö den 30 juli 1359. I detta kungör Holmger Torkelsson att han som morgongåva givit sin hustru ett antal egendomar bl.a. ”ena quärn ii Dyupowiik .. ii Hosaby sokn ii Östkinda härädhe” d.v.s. en kvarn i Djupvik .. i Husby socken i Östkinds härad. Kvarsebo hörde till Östra Husby socken fram till 1615. Upplysningen är intressant eftersom det visar att Djupviksån utnyttjats tidigt som kraftkälla till mjöl- och sågkvarn. För ett par år sedan upptäcktes rester av en kopparhytta vid Djupviksån några hundra norr om gården. Den bör ha brukats någon gång under perioden 1350 – 1600 då kopparhyttor var vanliga i Tunaberg. Förmodligen har kopparmalmen fraktats på båt från Koppartorp till hyttan vid Djupvik. Här har vattenkraften använts till blåsbälgarna och kol hämtats från de närbelägna skogarna. Som gård torde Djupvik ha bildats i början av 1500-talet. Gården omnämns nämligen i de första jordeböckerna från den tiden som stubbegods, vilket var en benämning för gårdar med nybruten mark. Det är troligt att de gränser som än idag i stort finns för ”byn” Djupvik då drogs upp. Som många andra gårdar i dessa trakter har gården varit ”arv och eget” d.v.s ägts av kungahuset. I Gustav Vasas registratur finns Djupvik noterat vid två tillfällen. I november 1542 befann sig Gustav Vasa i Bråviken. Anledningen var troligen att Dackefejden då var i ett mycket kritiskt skede och Gustav Vasa höll på att förlora makten över Småland och Östergötland. Ett brev ”Till allmogen i Tjust om upproret och skatterna” är daterat Bråviken den 4 november. Den 6 november låg han vid Djupvik och skrev bl.a. ett brev till Axel Eriksson Bjelke om olaga sommargästning. Den 26 mars 1549 befinner sig Gustav Vasa i Kungsör och skriver ett brev till Henrik Petersson angående fyra sågkvarnar vid Kolmården bl.a. Kvarsebo och Djupvik. Han skriver ”.. och den fjärde ligger vid Djupvik där uppå ännu icke byggt uppå så att du vinnlägger dig att lathe i sommer byggie och förbättra samma sågqwarn up och seden aldeles lathe holle dem vidt macht…”. Ett udda ägobyte av Djupvik inträffade i slutet av 1500-talet. Palne Eriksson Rosenstråle narrade då till sig en kvarn vid Svintuna från kronan med hjälp av hemmagjorda dokument. Andra dokument visade dock klart att kvarnen var kronans gods så han fick återlämna den. Hans gode vän kung Johan III gottgjorde honom då genom att ge honom Djupvik genom ett brev den 23 januari 1582. Gården kom i nuvarande släkts ägo redan under 1600-talet. År 1695 ritades den första kartan över Djupvik. Det är en mycket vacker och detaljerad karta som ger oss en god bild av hur det då såg ut här: Man kan på kartan se att det då endast fanns en gård och den låg där nuvarande Åstugan ligger. De gulmarkerade fälten var detta år åkermark som var uppodlad medan de gråmarkerade låg i träda. Året därpå skiftade man så att den uppodlade marken fick ligga i träda. Man var helt beroende av stora ängsmarker för att klara vinterfoder till djuren. Mängden gödsel från djuren var avgörande för hur stor åkermark man kunde ha - ”Äng är åkers moder”. Vi känner igen namnen – nr 10 är Storängen och nr 11 Lillängen. Notvarpen är också markerade på kartan. Under 1600-talet fanns två sågkvarnar vid Djupviksån. Dessa raserades dock av en häftig flod år 1700. En av dem återuppbyggdes år 1760 och drevs till den 9 december 1856 då den åter raserades av vattenflödet. Den reparerades inte men man kan fortfarande se stenmurar från denna vid åfåran öster om Sågarebacken. Vid mitten av 1800-talet byggdes en mjölkvarn vid Djupviksån intill gården. Den är sedan länge riven. Förbättrade odlingsmetoder gjorde att allt fler kunde livnära sig på gården. Genom arvsskiften uppstod tre gårdar som alla låg väster om ån i en byliknande samling nära Åstugan. Det blev alltmer opraktiskt att bruka jorden tillsammans. Därför genomfördes ett laga skifte år 1859 då gården delades upp på tre gårdar – Djupvik, Mellangården och Västergården. Gårdarna skulle ligga på egen mark. Därför flyttades åtminstone Mellangårdens boningshus från ”byn” till det nuvarande läget. Det är okänt om Västergården flyttades eller byggdes nytt i det nuvarande läget. Den nuvarande mangårdsbygganden på Djupvik byggdes år 1865 men flygeln är äldre och låg här sedan tidigare. Under 1920- och 30-talet drevs pensionatsrörelse på gården. Från slutet av 1800-talet och till 1947 fanns det ångbåtsförbindelse till Norrköping där båten lade till bland annat vid Djupviks brygga. M/S Barbro angör Djupviks brygga. Foto: Ågmo. Nuvarande ägarfamiljen övertog gården 1976.
Copyright © 2009, djupvik.se. All rights reserved. All texts & photo on this site are the property of djupvik.se and may only be used for promoting programs operated by djupvik.se